torsdag 20 mars 2014

På med offerkoftan eller visa framfötterna?


MItt förra blogginlägg handlade om att själv bestämma när det är dags att ta nästa steg.. Skönt tänkte någon, tack sa någon annan.
Detta ska ej förväxlas med att stanna kvar i en roll/ fack för länge, alternativ vara den!
Vi känner alla någon som har varti utbränd, mobbad, är barnlös, skild, singel, sjukskriven, nykter, dyslektiker.. Listan kan göras lång.

 Det sägs att den svåraste personen att coacha eller behandla terapeftiskt är den med offerrollen. Vi styrs av antingen yttre eller inre påverkan. Vissa tar sig igenom vad som helst..och andra drabbas av allt.. Och egentligen upplever vi samma fast agerar på problemet olika.  Der är inte problemen som är det knepiga det är tankarna hur vi tacklar dessa. Jahaja nu skirver jag någon på näsan och ska vara klok och förnuftig, och jag lovar mitt liv har kantats av olika ”problem” och jag har vägrat att hamna i ett fack. Ibland sätter vi in andra i ett fack för det känns bekvämt och tryggt. Då är det nästan som att man känner den personen för alla vet ju hur en singel, skild, barnlös,nykter,utbränd person är. Eller ?
Så vem är du,  en sådan som hittar lösningar eller en som sitter kvar i ett fack, du kanske har fastnat och vill komma vidare. Och har du viljan, så är det en bra start, nästa steg, vilka hjälpmedel finns för att komma ur din situation? Vilka hinder, ha dessa har du garanterat kolll på, så fokusera på möjligheterna och hjälpen, be om den!  Och berätta vart/ vad du vill då kommer lösningarna som ett brev på posten. Lösningar och möjligheter skapar energi.

Nej allt går inte att lösa, jag vet, och visst det ekonomiska spelar in, men det materiella kan aldrig ersätta hälsan och själen. Och om det inte blir exakt som du önskar så lovar jag att det iaf blir bättre än hur det är nu!

Lycka till!