torsdag 2 oktober 2014

Träningsförbud, hur kul låter det?



Just nu har jag träningsförbud, jag har inte tränat på tre och en halv månad och då menar jag verkligen det. Inget gym, inga löprundor, inga jympapass...
Det enda jag får göra är att promenera, ja men det är ju supermysigt tänker du... Ja visst men inte när det är det enda du får göra, då är det ganska trist faktiskt... I alla fall i min värld =)
Hur blev det så här? Är jag skadad?  Nej, Är jag sjuk? Nej.
Jag är gravid, och det är ingen sjukdom jag vet..

I Sverige har vi kommit ganska långt när det gäller träning och graviditet. Det är bra för dig och din växande mage,  både för att bibehålla styrka och för att förbereda dig inför förlossningen.
Det träningsmål jag hade satt upp inför min graviditet var att jag skulle må bra och träna det som kändes och var bra för min kropp. Ingen prestation, inga nya utmanande mål.

Tji fick jag.
Min fertilitetsläkare tittar på mig och säger bestämt, ingen bastu, inget bubbelbad och ingen träning!!
Å va kreativ jag blev: Jag plockade fram hela övningsbanken i mitt huvud och frågade
 Kan jag gå stavgång? Nej! Kan jag gå på Yoga? Nej. Kan jag träna med gummiband? Nej. Nähä??
Du får inte koppla på magmusklerna... Jaha det är ju enkelt.. =)
Jag fick heller inte bära mer än tre kilo. Eller som min läkare skrev.
Dear Mrs Hertz. No pregnant woman shall carry anything!  ( ja jag har varit utomlands)

Jag tjurade i 24 timmar, som en 5 åring.. och sen slog det mig, jag ska ju faktiskt ta hänsyn till någon annan just nu. Någon som ska fastna, växa och inte kan välja själv.
Nu har det gått 12 veckor och jag ska få börja träna försiktigt.. Som jag har längtat och härom dagen döpte jag om det till träningskarantän.. det låter lite mera positivt, det är ju inte för evigt liksom...
och på lördag då, då är det äntligen dags, hej gymet nu kommer jag =)

söndag 27 juli 2014

Leva i nuet =)



När ska vi göra det?  Är det nu eller om en stund eller kanske i morgon. Och vad menar man med det? För mig handlar det mycket om att fånga känslan i kroppen.  Skrattet, pirret eller lugnet. Förra veckan befann jag mig på semetser. Jag älskar att sola  men i nuläget har det varit nästan galet varmt…  jag har tillbringat tiden i skuggan. När jag var liten var vi alltid på stranden, hela dagarna =) och då var det säkert så att det som hjälpte till att hålla värmen stången var alla stunder i vattnet.  På senare år har jag mest tyckt att det är jobbigt med sand överallt och våta badkläder… Känns det igen kanske?

Förra veckan tog nyfikenheten och värmen över… Jag tog mig ner till vattenbrynet och gick lite fram och tillbaka… började gå ut en bit och sen ja, jag blev blöt och jag struntade i att det inte fanns några ombyten i väskan. Jag hoppade och slängde mig i vågorna som ett barn och skrattade högt! Helt underbart… känslan efteråt, så avslappnad, harmonisk och glad.

Två dagar senare på en ny strand var det dags igen. Två män springer ut i vattnet,  skrattar och tävlar om vem som kommer först.  Å tänkte jag, jag vill också. När sprang ni ut i vattnet sist?  Kom  igen nu hur länge sen var det? Ni vet, så där så det stänker på de runt omkring.   Jag  tog sats och sprang, visst tittade folk och de log =)   Kanske lockade jag någon annan att göra likadant. Jag ler fortfarande. Jag levde i nuet just där och då!  Mina badkrukeår är förbi =)

Hoppas du hittar ditt ”nu”.

söndag 6 juli 2014

Att ha sorgen i en liten ask


Jag läser just nu Malin Sävstams bok Kärleken är starkare än döden.. Hon börjar sin bok med en dikt som heter Lyssna.. om en önskan att bara få bli lyssnad på, ej att få ett problem löst.. Jag berättar om detta för en kompis som jag fikar med på eftermiddagen och vi kommer in på just det, att lyssna och ej lösa andras problem. Jag vet att hon bär på en sorg och jag vill att hon inte ska ätas upp av denna resten av livet.. Mm jag har lite svårt för offerkoftor. Då säger hon något klokt. Hon har sin sorg i en liten påse,  stor som en hand, den finns där och hon tittar i den ibland och låter sorgen bubbla upp med de känslor som finns och sen stänger hon påsen igen..

Jag går hem, fortsätter med Malins bok.  Malin pratar om att våga rida på vågen,  ej att paddla och styra så förtvivlat..  och då slår det mig att jag både paddlar och styr.  Jo då, jag har också en sorg i en ask, nä snarare en burk,  och locket är ordentligt stängt, fastskruvat faktiskt… för när något är över så är det över..

Malin förklarar det så klokt att när man själv är inne i sin sorg då finns alla runt omkring men när man börjar bli varse om verkligheten och vardagen igen då har  vännerna gått vidare med sitt. Jag har fantastiska vänner missförstå mig rätt nu =) och min burk börjar bli gammal.. I Malins bok drabbas läsaren av hennes sorg gång på gång och hon belyser den ut flera perspektiv.

Just nu har jag börjat skruva upp mitt lock, i burken ligger cancern, jag brukar bara nämna den som ”när jag var sjuk”…  och den här gången ska jag inte göra upp en gång för alla, jag ska göra som min kompis, plocka fram den när den pockar på och inte ha så bråttom att stänga locket igen. Det är inte sjukdomen i sig utan mera personen jag blev av den, tuff och stark…och tiden efteråt som på sätt och vist stått still och på ett annat sätt rusat fram i olika projekt.
Det är ok att känna som organisationen Ung  Cancer säger.  Och det är dags nu, för nya utmaningar väntar, och de får helt enkelt samsas =) Så det är min burk och mitt lock, jag är säker på att du har din =) .. Vågar du också lyfta på locket?  Och ta del av alla känslorna?

onsdag 11 juni 2014

Mod om att stå upp för den du är oavsett...


Jag står och diskuterar med ett par ungdomar kring en bordsplacering. En av dem uttrycker efter ett tag, ursäkta men jag kommer inte att vilja sitta och stirra på mitt juridiska namn hela kvällen. Ok men det blir ju jättekonstigt om vi ska skriva ett annat, uttrycker jag fyrkantigt och står på mig. Hen ger sig inte riktigt och så utbrister kompisen bredvid, men alla vet ju att du kallas för Nisse så det är ju inget konstigt.

Det går en rysning genom mig, för visst har jag anat/ vetat och ej frågat. Så ung och står för sin läggning, och med stöttande kompisar bredvid. Helt klart har jag en hel del att lära och jag är så tacksam att jag fick vara där och då idag! Jag vet att jag emellanåt är tröttsamt konservativ. Tur att det finns fantastiska kompisar och kloka vuxna runt våra ungdomar som stöttar, tillåter och lyfter dem där de är och vill vara. För mig så kommer jag minnas den här dagen länge. Tack Nisse för att du skakade om mig!  

(Nisse har tagit del av detta och heter eg något annat)

 

söndag 1 juni 2014

Kreatitivtet


eller kanske inlärning och stimulans....
När är du som mest kreativ och vad betyder det för dig att vara kreativ.  När hittar vi tiden att vara kreativa? I dag fylls våra kalendrar snabbt med olika aktiviteter och både på jobbet och på fritiden.. och är det inte olika möten och aktiviteter så är det Facebook eller Tv´n som stimulerar oss..

För mig fungerar det så att min kreativitet kommer när jag stannar upp,  när jag eg har lite tråkigt, när det helt enkelt finns plats för tankarna att komma till mig.   Du kanske är som mest kreativ framför datorn, helt ok men undvik att fastna allt för långa stunder…. Att vara kreativ med ett påslaget belöningscentra kan bli ett hinder den dagen belöningen inte infinner sig  på studs, ex vis i klassrum eler arbetsliv

Många bra tankar och ideér får jag  i löpspåret.  Är det för att jag har ett annat fokus, min klocka och min runda… och lite musik i öronen… ? Ja kanske, eller finns det faktiskt något klurigare bakom?  Nära till naturen… doften, rörelserna? 

Ser man på kreativitet  och inlärning ur ett vetenskapligt perspektiv så  handlar det bl a om diagonaler, när vi jobbar med höger och vänter hjärnhalva samtidigt, över och underkropp rör sig,  motsatt arm och ben, fram och baksida är påkopplad, då sker massor av kreativitet i hjärnan.   Vi är skapta för att röra oss, inlärning sker inte bara i huvudet som Carla Hannaford sa, det sker med hela kroppen.  Så ge dig själv, din partner och dina barn lite lektid, där hela kroppen är med. Vi är skapta för att röra oss, ej att sitta stilla. Och jag lovar att kreativiteten kommer att flöda och inlärningen blir lättare.  

Lycka till!

torsdag 20 mars 2014

På med offerkoftan eller visa framfötterna?


MItt förra blogginlägg handlade om att själv bestämma när det är dags att ta nästa steg.. Skönt tänkte någon, tack sa någon annan.
Detta ska ej förväxlas med att stanna kvar i en roll/ fack för länge, alternativ vara den!
Vi känner alla någon som har varti utbränd, mobbad, är barnlös, skild, singel, sjukskriven, nykter, dyslektiker.. Listan kan göras lång.

 Det sägs att den svåraste personen att coacha eller behandla terapeftiskt är den med offerrollen. Vi styrs av antingen yttre eller inre påverkan. Vissa tar sig igenom vad som helst..och andra drabbas av allt.. Och egentligen upplever vi samma fast agerar på problemet olika.  Der är inte problemen som är det knepiga det är tankarna hur vi tacklar dessa. Jahaja nu skirver jag någon på näsan och ska vara klok och förnuftig, och jag lovar mitt liv har kantats av olika ”problem” och jag har vägrat att hamna i ett fack. Ibland sätter vi in andra i ett fack för det känns bekvämt och tryggt. Då är det nästan som att man känner den personen för alla vet ju hur en singel, skild, barnlös,nykter,utbränd person är. Eller ?
Så vem är du,  en sådan som hittar lösningar eller en som sitter kvar i ett fack, du kanske har fastnat och vill komma vidare. Och har du viljan, så är det en bra start, nästa steg, vilka hjälpmedel finns för att komma ur din situation? Vilka hinder, ha dessa har du garanterat kolll på, så fokusera på möjligheterna och hjälpen, be om den!  Och berätta vart/ vad du vill då kommer lösningarna som ett brev på posten. Lösningar och möjligheter skapar energi.

Nej allt går inte att lösa, jag vet, och visst det ekonomiska spelar in, men det materiella kan aldrig ersätta hälsan och själen. Och om det inte blir exakt som du önskar så lovar jag att det iaf blir bättre än hur det är nu!

Lycka till!

söndag 23 februari 2014

Jag bestämmer själv när jag är mogen att ta första steget…


Känner du igen dig. Du pushas framåt av en vän mot något du vill göra eller ett beslut du ska ta fast inte riktigt än….
Mm några av er kanske ser Tom Cruise i Top Gun framför sig just nu =) När han skäller ut sin andrestyrman.

I mitt fall handlar det om marknadsföring. Jag vet att jag är bra på det jag gör och att säga detta högt och stå upp för mig själv, det har varit en lång resa.
Utmaning nr 1 visitkorten
Jag minns ett par tre år tillbaka när en nära vän säger till mig:   -Du måste ha visitkort… Ja så klart! Tänker ni…   Jag tänkte… usch va jobbigt, då blir det ju en sanning och en verklighet. Visst jag är både PT och Coach, i en liten vrå av det som är jag… men på ett visitkort som jag ska ge till andra??

Det blev ett visitkort =)… som jag delat ut sporadiskt, lite försiktigt…

Utmaning nr 2 var hemsidan…
Samma sak, påtryckningar från andra som vet att jag är bra! Bara omtanke =) Och i det här fallet hände något, när hemsidan var klar blev den en bekräftelse på vad jag faktiskt är! Något helt annat än ett visitkort! En presentation på vad jag kan! Vilken kick. Det ledde även till en företagssida på Facebook. Japp ringar på vattnet.

Både visitkorten och hemsidan har varit en resa, vad jag kan vet jag, hur jag ska sälja in det, är något helt annat.
Häromdagen sade en klok vän till mig. När du har något konkret att presentera kan det andra växa runt omkring.  Helt sant, det finns mängder av PT´s och coacher, det är en utmaning att sticka ut!

Förra månaden kom det konkreta. En metod som underlättar för barn, ungdomar och unga vuxna med läs-, skriv och/ eller koncentrationssvårigheter. Väldigt konkret och ämnet ligger mig varmt om hjärtat, detta vill jag göra!! Nyfiken? kontakta mig på Hillevi@hertzcoaching.se

Så nu är det nya visitkort, snart en inriktning till på hemsidan och flyers att sprida.
Jag bestämmer själv när jag är mogen att ta första steget. Nu är jag det med råge och kreativiteten flödar!
Du bestämmer när du är mogen att ta ditt första steg mot förändring och när du tar det kommer kraften/ inspirationen att infinna sig.

Vilket steg är det dags för dig att ta? 

måndag 27 januari 2014

När livshjulet består av fler bitar än det finns plats för.


Inom coachingen använder vi oss av livshjulet, detta delas in i bitar, närmare bestämt åtta. Se det som en tårta ungefär..  En av flikarna heter arbete, i mitt fall så har jag två..  så det blir nio bitar som ska få plats på åtta.. sen är jag engagerad ideellt, går det in under arbete också??  I så fall blir det tio bitar i åttabitarstårtan.. Känner du igen dig? Att få plats med allt man vill, det fungerar ett tag med hjälp av skohornsmetoden.. men sen då? Hur ska man få plats med det som verkligen betyder något? Det är en fråga jag brottas med just nu.. Min arbetstårtbit..
Är det relevant att ha en fast anställning 80-100 %, driva egen firma och ha ett ideellt engagemang? Ger mitt engagemang lika mycket tillbaka som det tar från min tid, tankar är också tid. Vad blir vinsten om jag tar en paus? Vad blir förlusten? Måste det vara för alltid?

Ja det går att coacha sig själv också!
Ibland behöver vi plocka bort något för att få plats med något nytt och ibland är det någon annan som plockar bort det åt oss. När någon stänger en dörr öppnas ett fönster någonannastans.  Livet är för kort för att bara kliva på i gamla spår, vi måste rensa ibland för att få plats med det nya. Vare sig det gäller materiella ting, relationer eller uppdrag.

Innan du rensar, ställ dig frågan hur viktigt är detta för dig? Vad blir vinsten resp förlusten? Och kom ihåg att tänka igenom det ordentligt. Inga beslut blir bra om du gör det på impuls pga en känsla.
Vad behöver du plocka bort för att få plats med det som är viktigt för dig?

Jag avslutade 2013 med att röja rejält bland gamla prylar som tog både plats och energi, nu är det dags att ta nästa kliv. Rensa i min vardag!