...och häver ur dig ilskan i mottagarens knä?
Jag menar så där
extremt förbannad när någon i din närhet , familj, vän eller kanske en kollega trampat dig på tårna, förbisett dig
eller något annat och din första spontana tanke och reaktion är att bara ge igen? I det
läget har du massor av energi i kroppen, klart att du ska känna efter och bli
arg och ledsen och därefter ...gör något kreativt /
konstruktivt av det. Att direkt gå och skälla ut personen i fråga,
eller ännu värre ringa upp och slänga på luren, skapar mest bara en tomhet i
efterhand alt en skämsmössa… när man får krypa till korset och säga förlåt.
Visst var det skönt
för stunden, absolut.. för dig, nu är ju problemet borta eller i alla fall inte
ditt ansvar längre…. Hur kändes det för mottagaren?? Det är ok att bli
förbannad, arg och ledsen när man blir trampad på. Självklart har du rätt till
din känsla. Men mottagaren, hur mår den?
Å visst är den
underbar; -Men ”vadåra” jag har ju sagt förlåt =)… ser både elever och vuxna framför mig…
Har du något ansvar i din reaktion? Fungerar strategin
att bara skälla ut?
Jajamensan tänker du, det har funkat i min familj i alla år,
det är så vi gör.. Mm frågan är hur det fungerar alternativt vad det skapar när
du träffar andra med en annan approach, bakgrund, uppfostran osv…?
I mitt fall har det
funkat sådär.. och som tur är har jag en kritisk vän!
Kritiska vänner är bra,
de är obekväma och modiga!
Vi hade ett långt ” mitt i natten samtal” där hon
försökte förstå vad som gjorde mig så arg och av vilken anledning, för i hennes
ögon, en struntsak. Å det var så obekvämt och nyttigt!! Jo då, när jag fick
fundera så fanns det saker bakom som jag hade med mig i mitt bagage och
bidrog till att reaktionen blev stark, saker som lagt sig på hög och som kom
upp i full styrka, i ett läge där jag faktiskt var ganska trygg.
Och visst, det blev
en lång promenad, en natt med massor av reflektioner och dålig sömn och sedan en
ny promenad. Och det blev bra, jag var kreativ/ konstruktiv och jag lärde mig
något!
Som jag måste öva på såklart, det är det, det handlar om när man ska
bryta mönster! Att öva.
Och nej du kan inte gå genom livet och undvika konflikter… det
är inte att öva, det är att slippa ta ansvar för dig själv och din omgivning!
Så nästa gång du blir
arg eller trampad på, var i känslan och sen.. Andas lite och ta det ett steg
till. Kanske är det dags att testa en ny strategi?
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar