Har du också en gammal surdeg som ligger och gnager?

Och har insett att du behöver få sluta cirkeln eller bara förlåta dig själv?

För tio år sedan klev jag av läraryrket, jag hade som så många andra gått in i väggen, jag sov 12-16 timmar / dygn ett helt sommarlov! Ej pga för mycket jobb utan för att jag var på fel ställe!  

Att hantera 20 viljor samtidigt var inte min grej, pedagogik var det men inte resten… skapa grupp, föräldrakontakter, planera bra och kreativa lektioner… m m…

Det var en dubbel känsla att kliva av, en lättnad och även en sorg. 140 högskolepoäng och studielån rakt ut i sjön…

Men vaddå en examen är alltid en examen.. E jo visst, vem vill ha en person som bara jobbat inom skolan… Hur skriver man en sån CV?? Pedagog, pedagog, pedagog… bra på att prata inför grupp??

Jag hade tur, min chef lyfte in mig på expeditionen och där blev jag kvar som jag skrev om i inlägget "Det svåraste ordet att säga" http://hertzcoaching.blogspot.se/2013/10/det-svaraste-ordet-att-saga.html

Häromdagen blev jag intervjuad av två elever som skrev på en skoltidning. På frågan trivdes du i skolan när du var liten svarade jag- Nej! Förvånat tittar dom på mig och säger som elever gör:

— men varför jobbar du då i skolan? Ja varför??

Jo det finns en sak jag alltid har brunnit för, dessa elever har jag alltid klickat med. Jag kanske inte var bra på att skapa grupp, men jag vet att jag har gjort skillnad för ett par elever under åren. De busiga killarna som inte kan sitta still!! Ni vet alla vilka dom är, ni har sett dom i korridorer och i era barns klasser. Jag kan fortfarande deras namn =).. åren var -96 och -00!!

I våras föddes en idé att få möjlighet att hjälpa barn med ADHD, Dyslexi och Autism..  Det handlar om rytmisk rörelseträning, massage och några fler komponenter… Det ligger hand i hand med mitt specialintresse, kroppen!  Utbildningarna har börjat och bollplanken finns. I vår hoppas jag att den blir verklighet.

I måndags erkände jag högt att det är en sorg för mig att jag klev av läraryrket, att den har legat och gnagt som en gammal surdeg. Nu kanske jag äntligen kan få jobba med elever igen på ett sätt som passar både mig och dom!

En före detta kollega sa till mig. Du ska jobba med att utveckla människor Hillevi, ej utveckla de administrativa systemen, lämna det till någon annan!

Har du också en surdeg eller en sorg som ligger och tar energi. Lyft upp den till ytan, kanske måste du bara acceptera den eller så kanske ni har en framtid, fast på ett nytt sätt, i en annan form!

Du har bara ett liv! Välj det!!

Det svåraste ordet att säga..

är Nej!

Detta lilla ord som kan bära emot så mycket, som skapar obehag och olust… Folk blir ju så glada av att ordet JA! Vi vill ju inte såra någon, eller kränka… Det finns tom ett ord för oss ja- sägare inom coachingens värld, det kallas för att ”tjäna andra”. Vi går igång på det, att tjäna andra, vi blir tillfredställda av det, att tjäna andra….känslomässigt i stunden….

Och sen försvinner känslan och det blir tomt… och då sätter vi igång igen….

Jag har tom ett jobb där jag tjänar andra, hela dagarna! Serviceyrket! Det var helt fantastiskt dom första fyra åren.. sen började jag lessna, förstod faktiskt inte varför, det var ju så kul att alla blev glada och tacksamma hela dagarna av att jag kunde lösa deras problem.

Så jag bytte arbetsplats, samma funktion nytt ställe. Och nu var det kul igen! Alla blev glada och jag kände en grym tillfredställelse, denna gång tog det tre år… och jag började tycka att det var tråkigt…att gå till jobbet, mina kollegor var fortfarande glada men jag kände inte samma tillfredställelse längre… Så jag bytte jobb,  samma funktion, ny skola.. igen!!

Nu tror ni väl att jag är helt galen….!!  Kom igen nu samma jobb och exakt samma arbetsplats tre gånger…jo men kollegorna var ju nya =)

Jag tror att vi alla kan känna igen oss, vi byter ut samma saker för att vi tror att det är det som är felet, vi byter kanske partner, med samma typ av personlighet, vi flyttar till ny lägenhet för att det ska bli roligare, vi bygger om, vi bokar alltid vår kalender full med resor varje lov/ semester men vad är eg kärnan???

Kärnan är du!

I vintras hade jag jobbat drygt ett år på mitt nya jobb och nu hade jag panik på riktigt! Jag mådde dåligt innan jag gick till jobbet och en dag brast det fullkomligt. Som tur är har jag underbara kollegor och vi satte oss ner och pratade om min känsla och då slog det mig. Det var inte arbetsplasten eller min prestation det var fel på, jag var bara trött på Service. Jag har sagt Ja till alla så länge och Nej till mig själv!

Och jag säger inte att du ska gå hem och slå näven i bordet och säga -Jag vill skiljas, eller på impuls gå in till chefen och säga upp dig eller radera hälften av vännerna på Facebook....

Att säga Nej handlar om att först öva på de små nejen för att sen våga säga de stora!

Att säga nej till en sak är också att säga ja till något annat! Ett litet Nej för dig, kan vara ett stort Nej för en annan, och tvärtom, du väljer vilka nej du vill börja öva på! Att säga nej handlar om att ta ansvar för sig själv, och att bryta mönster. Du kommer att möta olika reaktioner på detta. Några blir skeptiska till ditt nya jag och andra kommer att heja på! Ett Nej sårar ingen, ej heller kränker, besviken blir kanske personen i stunden och förhoppningsvis respekterar personen också både dig och ditt nej!

I nuläget har jag sagt Nej till 20 % av min tjänst/ inkomst för att testa mig fram till att nå min dröm. Att jobba med människor och vara en del av deras utveckling och livshistoria!

För mig är det både läskigt och svårt, men nu sitter jag här och varje firmadag är lika fantastisk!! Jag får så mycket tillbaka i min egen utveckling och livsresa!

Nu kan jag på riktigt säga JA till Mig, mitt liv och min dröm!

Min resa mot en bättre hälsa!

Började för exakt ett år sedan!

I oktober förra året satt jag på en föreläsning  nere i Ronneby med en man som kom att förändra en hel del i mitt liv.

Jag satt där med en kropp som de senaste fem åren haft så många infektioner att jag slutat räkna. Karensdagarna  X antal / år var min vardag och verklighet.  Jag hade fått kämpa för att få till min träning och jag tror tyvärr också att jag hade börjat gilla läget. Så här skulle jag mitt liv se ut.

 Det var inte bara infektioner, min mage var uppkörd och trög, hjärtklappning på nätterna, nästäppa, ansträngningsastma  och AFTE, j-la AFTE!  Den jag led mest av. Har ni inte haft det eller hört talas om det Googla!  Stora sår inne i munnen som gör att det blir svårt att äta och kroppen vill bara sova.

Ju mer föreläsaren pratade, desto mer tänkte jag, å nej vad du än gör screena inte mig… Japp jag satt på en utbildning för PT´s och naprapater..

Han berättade om en klent han haft som svettades på nätterna och var brödberoende.

Brödberoende…. Va? Vad är det??

Alltså svettas på nätterna det gjorde jag emellanåt, floder… vaknade dyngsur och fick byta lakan…men brödberoende, va?’

En Hönökaka till middag istället för lagad mat.. ja men jag var ju hungrig och det gick ju snabbt, varm choklad till också det är ju gott… Muffins, citronmuffins , Hägges ska det vara inget annat och Hemköps färdiga sockerkaka för endast 14.95 =) Småfranska med hushållsost, kärnmjölkslimpa med messmör, rostade mackor med ost… Vaddå brödberoende..?? Vetekakor….Grekisk lantbröd doppat i olja innan maten!  Falu rågrut, utan smör, rakt av! Men brödberoende, nä inte jag inte =)  Vetelängd är också väldigt gott ;)!

Föreläsningen och kursen tog slut och jag reste hem med nya insikter och en rejäl utmaning framför mig!!

Nu började min resa och jag lovar, jag är så brödberoende man kan vara. I början och faktiskt fortfarande ibland, talar bröden till mig.. Snälla kom hit ,köp, ät, du kan ju i alla fall lukta lite.. och det luktar ju så otroligt gott!  Abstinens kallas det visst för …

Det sägs att det kroppen helst vill ha, mår den eg inte bra av… kaffe, godis, cigaretter, alkohol m m… Vilka laster har du??

Nu är det inte bara brödberoendet, jag hade visst en överkänslighet mot gluten också att ta hänsyn till… och dom snabba kolhydraterna som leder till toppar och dalar i humöret….!

Alternativ till fikabröd går hyfsat men lunch på sta´n är ingen hit.. hur många snabbmatställen och cafeer finns det inte med smörgåsar, pastasallader  och pajer…. I alla de sorter… då kan jag bli lite grinig..

Det är klart att jag tycker att det suger emellanåt. Så jag fuskar ibland, jag äter en rostad glutenfri smörgås och jag har hittat glutenfia muffins =).. Allvarligt talat jag känner av i kroppen om det blivit för mycket av det glutenfira och när jag fått i mig för stor mängd av de snabba kolhydraterna,  då får jag bromsa..

Det händer också att jag får ta ett återfall. Just precis man tar ett återfall ej får ett. Det är jag som väljer att köpa, äta och tacka ja när det bjuds. Ansvaret är mitt! Ingen annans!  Och någonstans vet jag vad konsekvenserna blir, jag har bara glömt hur illa det var.

Just nu så minns jag väldigt tydligt varför jag behövde lägga om min kost. Jag sitter här igen med tre fina Afteblåsor i munnen.  

Min resa har bara börjat  och det är inte värt att må fysiskt dåligt bara för att man vill unna sig….!

Det absolut bästa med min kostomläggning är att jag har kraft när jag tränar, det är inte bara viljan längre. Orken finns också!!

 Det tar 21 dagar att ändra en vana/ bryta ett mönster. 3 dagar att falla tillbaka!

Vad gör man när kalendern är tom??

Jaså det känner du inte igen… tom kalender vad menar hon tänker du och sneglar mot familjekalendern på väggen som liknar ett fullklottrat anteckningsblock utan någon tillstymmelse till luckor…?? … ok men det finns säkert några där ute som har samma känsla som jag emellanåt.

För mig händer detta hyfsat regelbundet och det är lätt att få panik alternativt bli rastlös när det finns luckor, läs dagar, som ej är fyllda…och vad ska man göra då??? Face it!!

Vaddå face it?? Jo precis så!! Ta ansvar för din lucka om du vill att den ska fyllas, ingen annan kan gissa att du har luckor i din kalender som du gärna skulle vara utan, och ibland låt det vara en lucka… Tillfället kan göra att någon annan fyller den åt dig!

Ha eller hur, lätta för mig att säga….jag som både jobbar heltid och driver eget….och har ett stort nätverk.. Ok min längsta lucka var i somras!! Fyra veckors semester….ingen familj…

Min första spontana tanke var att boka en resa, det är så jag brukar göra…..  och sen bestämde jag mig för att stanna i stan, inte fly och åka på semester själv utomlands. Min utmaning skulle bli att semestra hemma i stan.…

Första veckan var tuff då blev det ett ringande i mitt tycke i förnedringens tecken men ej helt säkert att det sågs så i mottagarens ögon….   Jag valde också att träffa människor som ger mig energi! Ja jag har många vänner och ha nu i åtanke att många lämnar stan på semestern….! Andra veckan gav ringar på vattnet och nu började kalendern att fyllas… häftig känsla, blev liksom omvänt!

Efter två veckor stannade jag upp och funderade, vänta nu, nu har jag umgåtts med olika personer varje dag, har jag eg vilat, dvs haft semester?.. se där ja lite reflektion smög sig in också…. och fyra veckor senare var jag i hamn! Det gick! Jag fick ihop det och jag hade många fina minnesvärda stunder med flera av mina vänner.

Nä det var inte helt enkelt, det var tom skönt att komma tillbaka till jobbet, jag var ganska trött på att vara min egen cirkus cirkör… vad jag vill säga är:

Våga ha eller ibland ta en lucka och se vad som händer!!!  Det kan bli något bra, eller något ännu bättre =)

Och kom ihåg det är fler än du som vill fylla sina luckor =)

Berätta vad du drömmer om! Ofta och högt!

Hur låter det i dina öron?  som en floskel?

Jag satt på min coachutbildning och denna fras sade utbildarna gärna då och då..

Till slut fastnade den.. Men att testa den, det tog lite tid.. Dels handlar det om mod, även om magkänsla och tajming… För ett par veckor sedan satt jag och pratade med en kollega, en person som gärna berättar saker ur sitt liv, på ett livfullt och inspirerande sätt..

Jag gick på min impuls och sade rakt ut. Du jag skulle gärna vilja träffa dig utanför jobbet och prata =) Absolut , blev svaret! I de läget hade jag inte min firma i tankarna utan mest en trevlig stund.

Vi springer på varandra igen och hon säger, men du säg till om jag kan hjälpa dig med din firma! Vilka vill du vända dig till? Ni vet den där raka ärliga hjälpsamheten från hjärtat? Jag visste att hon hade ett intresse för hemsidor så vi bestämde att vi skulle ses och bolla lite kring min, då jag kände att jag fastnat.

Härom veckan sågs vi! Ett inspirerande möte där tankarna och idéerna flödade.  Jag kom hem med nya uppslag över förväntan! Glad och stolt att jag gick på min magkänsla och vågade berätta om min dröm och vad jag behöver för att nå dit! Nästa gång du står där och tvekar, kör!! Det kanske inte blir det du tänkt dig, det kan bli ännu bättre!

Hur min hemsida ser ut?  www.hertzcoaching.se