torsdag 2 oktober 2014
Träningsförbud, hur kul låter det?
Just nu har jag träningsförbud, jag har inte tränat på tre och en halv månad och då menar jag verkligen det. Inget gym, inga löprundor, inga jympapass...
Det enda jag får göra är att promenera, ja men det är ju supermysigt tänker du... Ja visst men inte när det är det enda du får göra, då är det ganska trist faktiskt... I alla fall i min värld =)
Hur blev det så här? Är jag skadad? Nej, Är jag sjuk? Nej.
Jag är gravid, och det är ingen sjukdom jag vet..
I Sverige har vi kommit ganska långt när det gäller träning och graviditet. Det är bra för dig och din växande mage, både för att bibehålla styrka och för att förbereda dig inför förlossningen.
Det träningsmål jag hade satt upp inför min graviditet var att jag skulle må bra och träna det som kändes och var bra för min kropp. Ingen prestation, inga nya utmanande mål.
Tji fick jag.
Min fertilitetsläkare tittar på mig och säger bestämt, ingen bastu, inget bubbelbad och ingen träning!!
Å va kreativ jag blev: Jag plockade fram hela övningsbanken i mitt huvud och frågade
Kan jag gå stavgång? Nej! Kan jag gå på Yoga? Nej. Kan jag träna med gummiband? Nej. Nähä??
Du får inte koppla på magmusklerna... Jaha det är ju enkelt.. =)
Jag fick heller inte bära mer än tre kilo. Eller som min läkare skrev.
Dear Mrs Hertz. No pregnant woman shall carry anything! ( ja jag har varit utomlands)
Jag tjurade i 24 timmar, som en 5 åring.. och sen slog det mig, jag ska ju faktiskt ta hänsyn till någon annan just nu. Någon som ska fastna, växa och inte kan välja själv.
Nu har det gått 12 veckor och jag ska få börja träna försiktigt.. Som jag har längtat och härom dagen döpte jag om det till träningskarantän.. det låter lite mera positivt, det är ju inte för evigt liksom...
och på lördag då, då är det äntligen dags, hej gymet nu kommer jag =)
söndag 27 juli 2014
Leva i nuet =)
När ska vi göra det? Är det nu eller om en stund eller kanske i
morgon. Och vad menar man med det? För mig handlar det mycket om att fånga känslan
i kroppen. Skrattet, pirret eller
lugnet. Förra veckan befann jag mig på semetser. Jag älskar att sola men i nuläget har det varit nästan galet
varmt… jag har tillbringat tiden i
skuggan. När jag var liten var vi alltid på stranden, hela dagarna =) och då
var det säkert så att det som hjälpte till att hålla värmen stången var alla
stunder i vattnet. På senare år har jag
mest tyckt att det är jobbigt med sand överallt och våta badkläder… Känns det
igen kanske?
Förra veckan tog nyfikenheten och värmen över… Jag tog mig
ner till vattenbrynet och gick lite fram och tillbaka… började gå ut en bit och
sen ja, jag blev blöt och jag struntade i att det inte fanns några ombyten i
väskan. Jag hoppade och slängde mig i vågorna som ett barn och skrattade högt!
Helt underbart… känslan efteråt, så avslappnad, harmonisk och glad.
Två dagar senare på en ny strand var det dags igen. Två män
springer ut i vattnet, skrattar och tävlar
om vem som kommer först. Å tänkte jag,
jag vill också. När sprang ni ut i vattnet sist? Kom igen
nu hur länge sen var det? Ni vet, så där så det stänker på de runt omkring. Jag tog sats och sprang, visst tittade folk och de
log =) Kanske lockade jag någon annan att göra
likadant. Jag ler fortfarande. Jag levde i nuet just där och då! Mina badkrukeår är förbi =)
Hoppas du hittar ditt ”nu”.
söndag 6 juli 2014
Att ha sorgen i en liten ask
Jag läser just nu Malin Sävstams bok Kärleken är starkare än
döden.. Hon börjar sin bok med en dikt som heter Lyssna.. om en önskan att bara
få bli lyssnad på, ej att få ett problem löst.. Jag berättar om detta för en
kompis som jag fikar med på eftermiddagen och vi kommer in på just det, att
lyssna och ej lösa andras problem. Jag vet att hon bär på en sorg och jag vill
att hon inte ska ätas upp av denna resten av livet.. Mm jag har lite svårt för
offerkoftor. Då säger hon något klokt. Hon har sin sorg i en liten påse, stor som en hand, den finns där och hon
tittar i den ibland och låter sorgen bubbla upp med de känslor som finns och
sen stänger hon påsen igen..
Jag går hem, fortsätter med Malins bok. Malin pratar om att våga rida på vågen, ej att paddla och styra så förtvivlat.. och då slår det mig att jag både paddlar och
styr. Jo då, jag har också en sorg i en
ask, nä snarare en burk, och locket är
ordentligt stängt, fastskruvat faktiskt… för när något är över så är det över..
Malin förklarar det så klokt att när man själv är inne i sin
sorg då finns alla runt omkring men när man börjar bli varse om verkligheten
och vardagen igen då har vännerna gått vidare med sitt. Jag har
fantastiska vänner missförstå mig rätt nu =) och min burk börjar bli gammal.. I
Malins bok drabbas läsaren av hennes sorg gång på gång och hon belyser den ut
flera perspektiv.
Just nu har jag börjat skruva upp mitt lock, i burken ligger
cancern, jag brukar bara nämna den som ”när jag var sjuk”… och den här gången ska jag inte göra upp en
gång för alla, jag ska göra som min kompis, plocka fram den när den pockar på
och inte ha så bråttom att stänga locket igen. Det är inte sjukdomen i sig utan
mera personen jag blev av den, tuff och stark…och tiden efteråt som på sätt och vist stått still och på ett annat sätt rusat fram i olika projekt.
Det är ok att känna
som organisationen Ung Cancer säger. Och det är dags nu, för nya utmaningar
väntar, och de får helt enkelt samsas =) Så det är min burk och mitt lock, jag
är säker på att du har din =) .. Vågar du också lyfta på locket? Och ta del av alla känslorna?onsdag 11 juni 2014
Mod om att stå upp för den du är oavsett...
Jag står och diskuterar med ett par ungdomar kring en
bordsplacering. En av dem uttrycker efter ett tag, ursäkta men jag kommer inte
att vilja sitta och stirra på mitt juridiska namn hela kvällen. Ok men det blir
ju jättekonstigt om vi ska skriva ett annat, uttrycker jag fyrkantigt och står
på mig. Hen ger sig inte riktigt och så utbrister kompisen bredvid, men alla vet
ju att du kallas för Nisse så det är ju inget konstigt.
Det går en rysning genom mig, för visst har jag anat/ vetat och ej
frågat. Så ung och står för sin läggning, och med stöttande kompisar bredvid.
Helt klart har jag en hel del att lära och jag är så tacksam att jag fick vara
där och då idag! Jag vet att jag emellanåt är tröttsamt konservativ. Tur att
det finns fantastiska
kompisar och kloka vuxna runt våra ungdomar som
stöttar, tillåter och lyfter dem där de är och vill vara. För mig så kommer jag
minnas den här dagen länge. Tack Nisse för att du skakade om mig!
(Nisse har tagit del av detta och heter eg något annat)
söndag 1 juni 2014
Kreatitivtet
eller kanske inlärning och stimulans....
När är du som mest kreativ och vad betyder det för dig att
vara kreativ. När hittar vi tiden att
vara kreativa? I dag fylls våra kalendrar snabbt med olika aktiviteter och både
på jobbet och på fritiden.. och är det inte olika möten och aktiviteter så är
det Facebook eller Tv´n som stimulerar oss..
För mig fungerar det så att min kreativitet kommer när jag
stannar upp, när jag eg har lite
tråkigt, när det helt enkelt finns plats för tankarna att komma till mig. Du
kanske är som mest kreativ framför datorn, helt ok men undvik att fastna allt
för långa stunder…. Att vara kreativ med ett påslaget belöningscentra kan bli
ett hinder den dagen belöningen inte infinner sig på studs, ex vis i klassrum eler arbetsliv
Många bra tankar och ideér får jag i löpspåret. Är det för att jag har ett annat fokus, min
klocka och min runda… och lite musik i öronen… ? Ja kanske, eller finns det
faktiskt något klurigare bakom? Nära till
naturen… doften, rörelserna?
Ser man på kreativitet och inlärning ur ett vetenskapligt perspektiv
så handlar det bl a om diagonaler, när
vi jobbar med höger och vänter hjärnhalva samtidigt, över och underkropp rör
sig, motsatt arm och ben, fram och baksida
är påkopplad, då sker massor av kreativitet i hjärnan. Vi är
skapta för att röra oss, inlärning sker inte bara i huvudet som Carla Hannaford
sa, det sker med hela kroppen. Så ge dig
själv, din partner och dina barn lite lektid, där hela kroppen är med. Vi är
skapta för att röra oss, ej att sitta stilla. Och jag lovar att kreativiteten
kommer att flöda och inlärningen blir lättare.
Lycka till!
torsdag 20 mars 2014
På med offerkoftan eller visa framfötterna?
MItt förra blogginlägg handlade om att själv bestämma när
det är dags att ta nästa steg.. Skönt tänkte någon, tack sa någon annan.
Detta ska ej förväxlas med att stanna kvar i en roll/ fack
för länge, alternativ vara den! Vi känner alla någon som har varti utbränd, mobbad, är barnlös, skild, singel, sjukskriven, nykter, dyslektiker.. Listan kan göras lång.
Det sägs att den
svåraste personen att coacha eller behandla terapeftiskt är den med
offerrollen. Vi styrs av antingen yttre eller inre påverkan. Vissa tar sig
igenom vad som helst..och andra drabbas av allt.. Och egentligen upplever vi
samma fast agerar på problemet olika. Der är inte problemen som är det knepiga det
är tankarna hur vi tacklar dessa. Jahaja nu skirver jag någon på näsan och ska
vara klok och förnuftig, och jag lovar mitt liv har kantats av olika ”problem”
och jag har vägrat att hamna i ett fack. Ibland sätter vi in andra i ett fack
för det känns bekvämt och tryggt. Då är det nästan som att man känner den
personen för alla vet ju hur en singel, skild, barnlös,nykter,utbränd person är.
Eller ?
Så vem är du, en
sådan som hittar lösningar eller en som sitter kvar i ett fack, du kanske har
fastnat och vill komma vidare. Och har du viljan, så är det en bra start, nästa
steg, vilka hjälpmedel finns för att komma ur din situation? Vilka hinder, ha dessa
har du garanterat kolll på, så fokusera på möjligheterna och hjälpen, be om
den! Och berätta vart/ vad du vill då
kommer lösningarna som ett brev på posten. Lösningar och möjligheter skapar
energi.
Nej allt går inte att lösa, jag vet, och visst det ekonomiska
spelar in, men det materiella kan aldrig ersätta hälsan och själen. Och om det
inte blir exakt som du önskar så lovar jag att det iaf blir bättre än hur det
är nu!
Lycka till!
söndag 23 februari 2014
Jag bestämmer själv när jag är mogen att ta första steget…
Känner du igen dig. Du pushas framåt av en vän mot något du
vill göra eller ett beslut du ska ta fast inte riktigt än….
Mm några av er kanske ser Tom Cruise i Top Gun framför sig
just nu =) När han skäller ut sin andrestyrman.
I mitt fall handlar det om marknadsföring. Jag vet att jag
är bra på det jag gör och att säga detta högt och stå upp för mig själv, det
har varit en lång resa.
Utmaning nr 1 visitkorten Jag minns ett par tre år tillbaka när en nära vän säger till mig: -Du måste ha visitkort… Ja så klart! Tänker ni… Jag tänkte… usch va jobbigt, då blir det ju en sanning och en verklighet. Visst jag är både PT och Coach, i en liten vrå av det som är jag… men på ett visitkort som jag ska ge till andra??
Det blev ett visitkort =)… som jag delat ut sporadiskt, lite
försiktigt…
Utmaning nr 2 var hemsidan…
Samma sak,
påtryckningar från andra som vet att jag är bra! Bara omtanke =) Och i det här
fallet hände något, när hemsidan var klar blev den en bekräftelse på vad jag
faktiskt är! Något helt annat än ett visitkort! En presentation på vad jag kan!
Vilken kick. Det ledde även till en företagssida på Facebook. Japp ringar på vattnet.Både visitkorten och hemsidan har varit en resa, vad jag kan vet jag, hur jag ska sälja in det, är något helt annat.
Häromdagen sade en klok vän till mig. När du har något konkret att presentera kan det andra växa runt omkring. Helt sant, det finns mängder av PT´s och coacher, det är en utmaning att sticka ut!
Förra månaden kom det konkreta. En metod som underlättar för barn, ungdomar och unga vuxna med läs-, skriv och/ eller koncentrationssvårigheter. Väldigt konkret och ämnet ligger mig varmt om hjärtat, detta vill jag göra!! Nyfiken? kontakta mig på Hillevi@hertzcoaching.se
Jag bestämmer själv när jag är mogen att ta första steget.
Nu är jag det med råge och kreativiteten flödar!
Du bestämmer när du är mogen att ta ditt första steg mot
förändring och när du tar det kommer kraften/ inspirationen att infinna sig.
Vilket steg är det dags för dig att ta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)